Kolets kretslopp

Det här är nog en längre text än den moderna klickivrige läsaren orkar med, men du behöver detta.

När vi försöker ställa om från en fossilslukande och resursförbrukande slit-och-släng-vardag, till en enklare och mer lokal livsstil, så är det nödvändigt att börja ta kretsloppen som omger oss på större allvar. Många inser knappt idag att dessa kretslopp ens existerar. Den urbant skolade människan har inte ofta en direktkontakt med dessa kretsloppsprocesserna, och de har därför också svårt att dra nytta av dem i sin vardag. Ett sådant viktigt kretslopp är kolcykeln. Jag ska här försöka redogöra för varför det är viktigt att bry sig om kolets kretslopp.

Mängden kol på vår planet, är mer eller mindre konstant. Ja visst, det regnar gott om material från rymden dagligen som säkerligen innehåller en hel del kolbundet material, men jag tänker ignorera detta för enkelhetens skull eftersom det är jordens kretsloppsfunktion som är viktig att kika på. Så, mängden kol är den samma… men kolet byter kontinuerligt form. Och det är denna omvandling som är viktig att ta hänsyn till, när vi vill ställa om till en mer miljövänlig vardag.

Vi kan för komplexitetens skull säga att kolet rör sig mellan det levande (biotiska) och det döda (abiotiska) i sitt biogeokemiska kretslopp. Och vad menas då med det? Låt oss börja i luften.

Alla vet vid det här laget att luften innehåller CO2 (Koldioxid), och att detta finns där naturligt, men att mängden samtidigt ökar genom bl.a. mänsklig förbränning. Mängden CO2 (kol) i luften har på senare tiden ökat, och detta hjälper till med att skapa växthuseffekten. Här är alla med en obehindrad analysförmåga överens. Att minska mängden kol i atmosfären reducerar effekterna av växthuseffekten. Det finns olika idéer om hur detta kan göras. Den industriella världen, som skapar en stor del av kolet i atmosfären, vill så klart se en högteknologisk lösning på problemet, eftersom detta gynnar teknologi och affärer. Här ska CO2 injiceras i planeten.

Den mer jordnära och systemförstående människan vet om att det redan finns fantastiska verktyg för ta kolet från atmosfären och binda det i jorden igen. Detta verktyg kallas växter. Växter tar in det luftburna kolet, (ofta på bladets undersida) och omvandlar det genom fotosyntesen till syre och för växten nödvändiga KOLhydrater (energi). Och vips, kolet har lämnat den döda sidan av kretsloppet, den kemiska luftburna sidan. Och kolet är nu bundet i exempelvis ett träd. KOLhydraterna bidrar sen till att trädet växer och kolet finns nu bundet i stammen, i rötterna, eller har genom svampmykorrhiza transporterats iväg genom rotsystem och svamphyfer till närliggande växter som behöver kolet (kolhydraterna) bättre. Växter, till skillnad från den moderna konkurrenskraftiga människan, delar nämligen frivilligt med sig av överflöd för att bygga upp resiliensen (motståndskraften) i hela sitt livssystem. Så nu är alltså kolet bundet i ett levande system, i biomassan. Utbytet av kol mellan atmosfären och vatten/havet (hydrosfären) är så klart också viktigt, men eftersom vi i vår vardag inte aktivt är beroende av alger och andra havslevande växter som binder kol, så hoppar vi över detta här. Det bör dock nämnas att jordens största bundna kollager finns i haven, och att denna buffert är det som idag begränsar människans påverkan på växthuseffekten ^[1]The Global Carbon Cycle: A Test of Our Knowledge of Earth as a System”. Science. 290. Vi är dock såklart passivt beroende av havets förmåga att hantera kol, och vi är tacksamma för havet!

Så, kolet binds till biomassan i träd och buskar. Sen kommer du och jag och hugger ner ett träd för att myselda lite, eller äter upp en planta, och Vips igen… vi skapar KOLdioxid i atmosfären. Ett enkelt förklarat kretslopp. Problemet idag är bara att vi hugger, eldar och skördar mer än vi låter träd och växter växa. Och samtidigt så försvinner våra matjordsbunda kolreserver i en skrämmande rask takt.^[2]Benefits of Soil Carbon: UN Environmet Yearbook 2012, http://www.unep.org/yearbook/2012/pdfs/UYB_2012_CH_2.pdf Vi har en planet under utarmning och brand. Bilkörning, oljeproduktion, gaskraftverk, fabriker, ohållbara jordbruksmetoder, mattransporter, ved i bastun, och grillKOL, allt bidrar till att flytta mer kol till atmosfären i allt större utsträckning.

Så vad gör vi då för att binda mer kol till jord och biomassa?

Ja vi kan göra många saker för att minska vårt kolberoende och för att minska vårt kolavtryck.

Först några saker som vi försöker tänka på när vi eldar. Eftersom vi har en hel del egna träd, så har vi valt eld och förbränning som vår primära värmekälla. Vi får koll på vår egen kolcykel, eftersom vi vet hur mycket vi eldar. Vi kan därefter plantera ett större antal träd än vi eldat upp. Att elda är inte direkt bra för miljön, men det är mindre dåliga saker som kan göras:

 

 

1. HÖG FÖRBRÄNNINGSTEMPERATUR. När vi eldar hemma, i kaminen eller i vedspisen, så försöker vi alltid att nå en riktigt hög förbränningstemperatur. Ju högre temperatur, desto mer miljöskadliga rökgaser förbränner vi. Vi får alltså först en förbränning av veden, och sen en förbränning av de rökgaserna som avges. Mer värme för oss, mindre miljöskadliga rökgaser i atmosfären. Win-win. Den som inte känner till detta och vill veta mer kan kolla på effektiva Rocket stoves  och massugnar.
2. SKOTTSKOG. När vi hugger träd för ved, eller skördar andra vedartade växter, så tjuvar vi bundet kol från biomassan som omger oss. Och detta kol kommer så småningom att släppas ut i atmosfären. Det vi försöker göra då är att skörda vedträd som är duktiga på generera återväxt i stubben, sk. skottskog (eller coppicing på engelska). Fördelarna med detta är flera. Genom att kapa ett träd så kommer stora delar av trädets rotsystem att dö, och en hel del av de döda rötternas kol kommer att avges och bindas till jorden med hjälp av nedbrytare och mikroorganismer. Men på grund av snabb stubbåterväxt hos exempelvis björk, lönn, ask, och al, så kommer trädet fort tillbaka och slår nya skott och grenar. Trädet binder alltså snabbt nytt kol. Efter 5-10år kan vi skörda mer ved. Vi binder alltså överblivet rot-KOL till jorden och skapar en bätre jord, samtidigt som vi gynnar snabb återväxt och ytterligare CO2-upptag av det fortfarande levande trädet. Win-win.
3. PIONJÄRVÄXTER OCH HÅRDA TRÄSLAG. Vi har väldigt mycket björk på öppna områden. Björken är en pionjärväxt, som snabbt etablerar sig på av människan ”störda” ytor. Den har också en kort livslängd ur ett trädperspektiv. Förutom detta så har den också ett stort värmevärde vid eldning. Genom att förlita oss på träd som har korta livscykler, men som ändå ger god värme, så får vi en snabb återbindning av kol till biomassan, och samtidigt en jämn och fin förbränning som minskar onödiga utsläpp. Andra hårda träslag, så som ask, oxel, bok, ek, alm, och rönn fungerar också bra, men har inte samma snabba etableringsförmåga i landskapet som björken.

Och sen till de saker vi kan göra som faktiskt är positiva för miljön, inte bara mindre miljödåliga.

1. PLANTERA VÄXTER. Växter binder kol från atmosfären, allra bäst är vedartade växter som binder kol under lång tid, ibland hundratals år. Kolet binds till marken genom rötter och mikroorganismer. En jord med högre kolhalt blir lättare välmående.
2. TÄCKODLING TILLSAMMANS MED BIOKOL, och gör ditt eget. Kol i odlingarna är fantastiskt. Kol producerad genom pyrolys har många positiva egenskaper för jordens välmående och våra odlingar. Kolet har en väldigt stor yta som lätt binder till sig olika saker. Det betyder att kolet kan fånga upp näringsläckage som idag rinner ut i vattendrag och sen övergöder våra hav. Kolet är också en utmärkt plats för lagring av växtnäringsämnen, det är ett rymligt hem för nedbrytande bakterier och mikroorganismer, och det en bra plats för plantors rottillväxt.^[3]The role of soil microbes in the global carbon cycle: tracking the below-ground microbial processing of plant-derived carbon for manipulating carbon dynamics in agricultural systems; … Continue reading. Jordens porositet ökar och det gör att jordens vattenhalt också ökar – vi slipper vattna ofta, och näringsämnen blir vattenlösliga och lättare för växten att ta upp. Förutom detta så binder vi kol i marken under lång tid, istället för att släppa iväg KOLdioxid till atmosfären. Om vi samtidigt täckodlar/ytkomposterar så har vi stora möjligheter att låta kol och täckmaterial sköta i stort sett allt växtunderhåll under året. Täckodling förhindrar också läckage av kol och kväve till atmosfären. Vi upplever att trämaterial och biokol i våra hügelodlingar funkar oerhört bra. Vi vattnar nästan aldrig i dessa odlingar, oavsett väder. Glöm inte att ladda kolet med näring innan du lägger det i jorden.

Slutligen, en kort liten video som går igenom kolets funktion: