Udda rötter

30 oktober hade vi en kort arbetsdag med skörd av udda rötter, och tagning av sticklingar på perenna kålväxter. Vi gick först igenom rötterna Oca, Ulloco, Mashua och Yacon. Dessa rötterna har sitt ursprung i Anderna, och vi har odlat de under några år nu.

Ulloco (Ullucus tuberosus) var i stort sett obefintlig, sork hade tagit alla synliga hela knölar och bara lämnad kladdiga halvätna klumpar, och bladverket var nedbetat av rådjuren. Helt ärligt så ser det ut som om allt är förlorat, men vi får se om något överlever till nästa år.

Ulloco under sommarens tillväxt

Oca (Oxalis tuberosa)hade jag både nyplanterat i våras, men också låtit några plantor överleva sen förra milda vintern. Det var god tillväxt på båda kategorierna och jag hade därför goda förhoppningar. Oca (precis som Ulloco och Mashua) är ljuskänsliga växter som har sina bästa rottillväxt först när den mörka hösten kommer. Förra året skördade vi knölar i både november och december. I år åkte den dock på riktigt mycket stryk av rådjuren, som nästan betade ner växterna totalt. Inte konstigt, eftersom de är mycket goda. Smakar ungefär som en trädgårdssyra (därav namnet Oxalis på latin), men är mycket krispigare. På grund av rådjuren så blev tillväxten de sista avgörande månaderna urusel. Knölarna var inget att prata om, så jag lämnade allt i marken och täckte med tjock halm. Vi får hoppas på nästa år. Inga sorkangrepp kunde dock hittas på Oca.

Oca betad av rådjur

Sen var det Mashua, eller Anu (Tropaeolum tuberosum) som är ett annat vanligt namn . Denna knölen är intressant, och kommer i flera olika sorter. Jag odlar Mashua ”Blanca” som är den kanske mest nybörjarvänliga. Den beter sig inte helt olikt Indiankrasse (Tropaeolum majus). Den bereder ut sig och kväver mycket av den underliggande växtligheten. Jag har använt den för att kväva bort både Kriskål och Nässla, och det har den faktiskt gjort bra! Riktigt ordentligt mer täckmaterial på hösten, så kan den överleva i sydligaste delen av landet. Hos oss klarade den förra vintern, och har börjat kväva ogräs och ta över en stenmur. Vi får se hur gammal den blir. Det hade varit ett perfekta markskikt i skogsträdgårdsdelen.

Rötterna smakar inte heller olikt Indiankrasse, som en blandning mellan Pepparot, Wasabi och stark Pepparmynta. Konsistensen är krispig och rötterna breder ut sig något oerhört. Bladen är liknande i smaken men mildare, och funkar utmärkt som komplement i sallader. Vi skördade ett fåtal mindre rötter och satsar på att resten överlever till nästa år.

Mashua kväver oönskade gräs och Kirskål

Sen avslutade vi rotandet med Yacon (Polymnia edulis). Denna var en förstaårsväxt hos oss, och vi satsar inte på att få den att överleva utomhus. Vi har däremot grävt upp den och bevarar rotdelar i jordkällaren, för tidig utplantering nästa år. Yacon stod omgiven av kålväxter, och ser ut att ha mått bra av det. Inga angrepp var synliga.  Vi skördade ett gäng knölar. Dessa äter vi både råa och tillagade. De smakar sött och har en konsistens någonstans mellan ett hårt äpple och en vattenkastanj. Yacon innehåller dock en del inulin, vilket är strålande nyheter för diabetiker. För att ombilda inulin till för människan mer lättillgängliga kolhydrater, så bör de dock lagras i dagsljus i någon/några veckor. Inulininnehållet verkar av magaktiviteten att döma vara betydligt lägre än hos jordärtskockor.

Skörd av Yacon