Perenna kålsorter och sticklingar

Vi har odlat ett gäng fleråriga kålsorter, som verkar klara våra milda vintrar OK. Vi får hoppas att de också överlever de mer bistra vintrarna, detta har vi inte haft möjlighet att prova ännu.

I år plockade vi dock sticklingar på de olika kålslagen för att ha kvar växtmaterial om vintern blir för kall och jobbig. Nine-star perennial broccoli, Jersey Walking Stick Kale, Tauntons Kale, och olika Daubentons Kale har vi tagit sticklingar på i år, och alla dessa verkar ha tagit sig. Jersey-kålen har en stamtjocklek på nästan 10cm, så det blir intressant att se vad som händer i vinter.

Jersey Walking Stick Kale

Perenn broccoli

Av dessa så är jag tveksam till om Tauntons Kale ens klarar en mild vinter. Våra exemplar ser lite taniga ut. Grön Daubenton har redan klarat en vinter utomhus, och den perenna broccolin ser riktigt stark och härdig ut faktiskt.

Kålsorterna har dock redan hanterat sporadiska nätter på 5-7 minusgrader, och vi äter av dem alla fortfarande. Kålsorternas förmåga att hantera några minusgrader bygger på att växten pumpar upp olika sockerarter från roten, till blad och stjälkdelar. På så sätt förhindrar den sönderfrysning. Ju mer du kan gynna kålens rottillväxt under säsongen, desto större möjligheter har roten att stödja växten mot kyla. Ännu ett bevis på att vi inte odlar växter, utan att vi odlar bra jord, som sen gynnar växter.

En av flera gröna Daubenton

Hur gör vi då med kålsticklingar? Det är inte så knepigt som det låter. Vi letar reda på förgreningar som har runt 5-6 bladnoder, och drar försiktigt av dem vid stammen. Vi kan använda förgreningar med färre bladnoder, men vår erfarenhet är att vi då misslyckas oftare. Viktigt är att försöka behålla en liten klack längst ner på förgreningen. Sen klipps alla blad på förgreningen, förutom de små översta. Det gör vi eftersom vi inte vill att växten ska förlora för mycket fukt genom bladverket. Den nya sticklingen har ju inte utvecklat rötter ännu, och den klarar därför inte att tillföra vätska till bladverket. Efter att detta är gjort så använder vi faktiskt honung för att doppa den del av förgreningen som ska ner i ny sandjord. Ett tunt lager honung verkar svagt antiseptiskt på växtens nyuppkomna sårdelar, och honungen innehåller också vattenlösliga kolhydrater. Vill vi garantera snabb rottillväxt kan honungen eventuellt blandas med rothormongynnande salixvatten.

Sticklingar av olika fleråriga kålsorter

Rotad i honung. På marken ligger sticklingar för olika Daubenton